fredag 4 juni 2010

Älgkalv för Tjirsa

Idag har en minutspårlöpa för Tjirsa följts, inget byte hittades. Dessutom undersöktes ett kluster av halvtimmespositioner, där Tjirsa alltså har stannat till en längre stund. På platsen låg en i stort sett uppäten älgkalv.
Det lilla som fanns kvar efter Tjirsas älgkalv.

Vi kan naturligtvis inte veta om det är Tjirsa som har dödat älgkalven eller inte, vi vet bara att hon har ätit på den. Med tanke på hur små älgkalvar är den här tiden på året kan man kanske anta att de flesta älgkalvar som rovdjuren äter är sådana som de själva dödat eller hittat självdöda. Om ett annat rovdjur hade dödat kalven hade det rovdjuret i de flesta fall även hunnit konsumera i princip allt innan någon annan har en möjlighet att ta över kadavret.

Ibland hittar vi renkalvar där väldigt lite återstår. Ett sådant exempel finns nedan.


Det lilla som fanns kvar efter en av Tjirsas renkalvar. Även om vi genomför en riktigt noggrann obduktion av detta så är det inte sannolikt att vi kan säga vem som dödade kalven. Det finns tre skäl som gör att vi ändå antar att Tjirsa inte bara ätit upp den utan även dödat den.

1. Att björnens sändare har registrerat att björnen varit närmare en vaja än 100m.
2. Björnens rörelsemönster (dvs minutspårlöpans utseende) efter det att björnsändaren har registrerat kontakt med sändaren från en dräktig vaja. Vi har t ex en kalv som vi tillsvidare räknar som dödad av Tjirsa men där vi är tveksamma eftersom björnens rörelsemönster inte såg ut som det har gjort på de andra platserna där vi har hittat renkalvar efter björnarna. Björnen (Tjirsa) har tveklöst varit så nära renar att hennes sändare börjat ta minutpositioner. Hon har dock inte ändrat sin hastighet utan fortsatt framåt i lugnt tempo. I slutet av minutspårlöpan, på en plats där Tjirsa bara stannat till 2-3 minuter låg det rester efter en i princip uppäten renkalv.
I vår slutliga resultatredovisning kommer vi att skilja på renar som säkert dödats av sändarbjörnarna och sådana som sannolikt eller möjligen har dödats av björnarna. Så här långt har alla renar utom en varit säkert björndödade varför påverkan av den här sortens problem är litet.
3. Tiden. Vi besöker minutspårlöporna så fort björnarna är mer än 1 km från platsen. Detta för att kunna avgöra om bytesresterna härrör från den tidpunkt då björnen var där eller om de är äldre. Eftersom vi kan vara på plats så snabbt är en tumregel som vi använder att om det finns fluglarver på bytesresterna så har björnen besökt ett kadaver som någon annan dödat.

Av dessa tre skäl bedömer vi att den absoluta merparten av de kadaver vi klassificerar som björndödade också kommer att vara det. Men eftersom ett av studiens huvudsyften är metodutveckling så har vi både hängslen och livrem. Vi besöker således slumpvis valda halvtimmespositioner (dvs, där björnarna inte har registrerat någon sändarförsedd vaja) och spårar ut björnens rörelser med spårhundar, för att se om det är så att vi annars missar renkalvar. Vi samlar också spillning efter björnarna för att se om det ändå finns rester av renar i spillningen även efter de dagar då vi inte har kunnat dokumentera att björnen har varit nära sändarvajor.

Fältarbetet genomförs dessutom av fältteam bestående av en renskötare och en forskare, så att vi alla kan stå för det vi dokumenterar.

Totalt Tjirsa: 33 minutspårlöpor, 21 dödade renkalvar, 1 dödad vaja, 1 äten älgkalv.

Totalt Hålkåk: 4 minutspårlöpor, 5 dödade renkalvar.

Totalt Jouvva: 1 minutspårlöpa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar